.
”För oss är kärlek ett medvetandetillstånd som finns där för alla. Känslor uppstår beroende av allt annat, de kommer och de går. När kärlek är en känsla, finns den där i vissa stunder och i andra inte, men när det är ett medvetandetillstånd, är det permanent. Att gå på vägen, själva handlingen av att gå och solen som skiner på ens ansikte, är kärlek. Att tala med någon är kärlek. Det är den totala känslan av förening som man upplever med den andre och med allt liv för den delen. Därför är det inte motsatsen av något eller frånvaron av något eller närvaron av något – det finns bara där. När människor talar om kärlek som en känsla, associerar de det i stort sett med en frånvaro av en inre tomhetskänsla eller en eufori som man upplever ibland. Det kallar inte vi för kärlek – kalla det vad du vill – men för oss är kärlek endast möjligt i en högre nivå av medvetenhet. Det är inte någonting som kommer från en inre tomhetskänsla. Det är ett tillstånd fritt från konflikt. Det är glädje och frid.”
”To us, love is a state of consciousness and it is there for all. Feelings are dependently arising, they arise and they cease. When love is a feeling, it is there in certain moments and then it ceases, while when it is a state of consciousness, it is permanent. Walking on the road, the very act of walking and the sunlight falling on your face, is love. Talking to someone is love. It is the total sense of connectedness you experience with another and with all life for that matter. And therefore it’s not the opposite or the absence of something or the presence of something, it’s just there. When people speak of love in terms of a feeling, they associate it to basically to an absence of inner dryness or a euphoria that you experience at times. that we do not consider love. give it whatever name you want to, but to us love is possible only at a higher level of consciousness. it is not something that comes out of inner emptiness it is a state that is free of conflict. it is joy and it is peace also.”
http://www.agnar.nu
ingeragnar 